September 2004

Grenrörsfix

 

Jasmin, den stackaren, hade läck på grenröret.
Snart var hon åter uppe i smöret


Avgasläcka vid grenröret

Jasmin drogs även med ett litet avgasläckage, vilket jag vetat hela tiden. På 10V-turbon brukar det innebära att grenröret är spräckt och krokigt samt att åtminstone någon grenrörsbult gått av inne i toppen. Trots att jag kunde känna lite avgasdoft vid rödljusen så väntade jag över sommaren med att riva, i juli verkade de firmor jag anlitat tidigare ha stängt och bilen fick inte bli stående. Hur allvarligt läget var kunde jag inte veta utan att plocka bort åtminstone insuget så att man kan se hela grenröret.

Det visade sig vara en favorit i repris, sprucket grenrör. Eftersom Audis turbofemmor är notoriska förbrukare av grenrör var diagnosen rätt självklar. Emellertid har motoravdelningen befolkats av svårt introverta ingenjörs-wanna-be's så naturligt vis är det ett rent helvete att komma åt grenröret. Efter fyra timmars skruvande så kunde jag fortfarande inte se röret än mindre sticka ner en digitalkamera och ta en bild av det.

Den här gången passade jag på att göra allt som behövs SAMTIDIGT. D v s byta spridartätningar, luftfilter och en massa småslangar/klammer som inte såg så pigga ut.

Det är helt otroligt hur dom lyckats tråckla ihop turboflänsen med alla andra skruvförband så att man mycket sällan får några bra tag med normala verktyg. Hur i helsefyr är det tänkt att kunna momentdra dessa??? Det visade sig även att skarven främre rör - katalysator var så ofantligt korroderad att skruvarna så ut som barkbitar. Jag vågade helt enkelt inte dela där utan att kolla upp om det går att ersätta flänsen med något annat. Risken var att det skulle sluta DYRT++ om jag inte besinnade mig. I ställer lade jag två timmar extra på att dela turbo - grenrör - wastegate - främre rör och lirka loss en del i taget. Målet för operationen, grenröret visade sig ha ytterligare en spricka på undersidan:

Dessutom gick det att se att det var skevt med blotta ögat, dock bara någon mm avvikelse på två cylindrar så det finns gods nog att plana det efter svetsning. Så långt var allt ungefär som jag förväntade mig och det ser helt räddningsbart ut. (nypriset på 11 loppor hjälper mig att gå på svetsspåret)

Oljematningen till turbon visade sig vara i rätt dålig kondition. Jag hade svårt att övertala mig själv att det skulle få förnyat förtroende, det såg rätt urkigt ut och förpassade ytterligare en tusenlapp till evigheten.

Samma sak gällde alla värmesköldarna som nästintill förintats i bästa rymdfärjestil.

Det jag hoppades slippa var att borra brustna grenrörsbultar men det slutade på fyra stycken. Tur i oturen var att jag redan tillverkat en bra borrjigg som gör det jobbet enkelt (nåja). En annan moralfråga är om jag borde byta alla 10 grenrörsbultarna när jag ändå hade isär det? Som vanligt är väl svaret att man inte skall vara dumsnål, ett vanligt råd när man uttalar sig om andras pengar;-) Nästa moralfråga var om jag borde tagit bort och renovera toppen, byta kamrem, spännrulle, vattenpump och allt annat som blir lättare medan man 'ändå håller på' och vattnet är ur.

För att göra en lång historia något kortare så kom de följande tre veckorna att cirkla kring avbrutna grenrörsbultar och mina försök att få loss stumparna. Med den hemtillverkade borrjiggen så var det inga problem att borra perfekt centrerade 5 mm hål i alla fyra skruvarna. Metoden att knacka in skarpslipade insexbits hade funkat bra förut och gick bra på första skruven. I nr 2 och 3 gick bitset runt och i den fjärde skruven gick det av...! Jag som undvikit skruvutdragare just för att inte får svårborrade stumpar i hålen och nu var det precis där jag hamnat.

Biltemas bits visade sig inte bara vara svårborrade, de var även påtagligt svårsvetsade. Alla försök med MIG och mutter misslyckades och när pinnsvetsen åkt fram så fick jag fast en stor smälta mellan bits och mutter men materialskillnaden gav noll i hållfasthet så det gick av så fort jag tog tag i muttern. Det verkade ändå som att oavsett om toppen skall av eller ej så lär det vara svårt att ta ur bitset utan att göra åverkan på aluminiumet.

När jag till sist fick ur bitsstumpen så var det med verktyg från en helt annan domän. Det är små diamantbeklädda hålsågar i en sats med 4-12 mm diameter, köpta på Clas Ohlsson. Min tanke var att om man kan såga i kakel och glas så borde man kunna ta sig igenom stål med låg hastighet och bra kylning. Tvåhundra spänn är mycket för ett verktyg man vet kommer att vara kass efter en användning men det framstod ändå som det billigaste alternativet. Att lyfta av toppen bara för att lämna in den för skruvens skull skulle ha kostat en bra slant i nya sträckbultar, packningar, eventuell planing och allt annat smått och gott som tillkommer. Nu fick den sitta kvar.

Det gick faktiskt att såga loss bitset och bara ta bort gängan och yttre delen av skruvkärnan. Visserligen tog det några timmar med borrmaskin inklusive pauser och avkylning men det var det värt.

Alla trasig skruvhål fodrades med Helicoil, dyrt men smidigt. Ytterligare två skruvar gick av när jag skulle momentdra grenröret första gången så efter att ha borrat ur även dessa byttes samtliga återstående grenrörsbultar. Tro inte att de är ok bara för att det ser ut så. Ett grenrör som skevat till sig verkar dra med enorm kraft och sträcker obönhörligen skruvarna.

 

Jag tog gott om tid på mig vid hopmonteringen, varje mutter som monterades rensades noggrant med gängtapp och smörjdes in med lämpligt medel. Alla delar låg upplagda på bord för att säkerställa att inget kommer i fel ordning. Jag monterade turbo och wastegate på grenröret redan från början eftersom det knappt går att komma åt att dra turbon annars. Efter timmar av slit var det äntligen dags att sätta dit själva grenröret och sådana petitesser som att de nya svetsfogarna i röret gjorde att hylsverktyg inte passade togs med jämnmod.

Motorn måste lyftas 3 cm med kofot för att få ihop grejorna men det var likadant på Aladdin så det gör inte så mycket.

Turen hade nu kommit till att byta kamremmen, den såg visserligen inte särskilt gammal ut men eftersom jag inte har en aning om när den byttes sist så ville jag inte chansa. Ny spännrulle blev det samtidigt men vattenpumpen såg otroligt fräsch ut så den fick sitta kvar.

Problemet var, inte helt överraskande, att jag måste ha loss vevaxelremskivan vars centrumbult är dragen med 450Nm. På Audi använder man ett specialverktyg som passar i urtag inuti remskivan och som skruvas i generatorfästet, det blir väl att försöka efterlikna den funktionen. Mer spektakulära råd går ut på att spärra ledhandtaget och använda startmotorn för att slå loss skruven men det löser inte problemet med åtrdragning...

Lösningen uppenbarade sig genom en genomtrevlig prick på NordicAudi erbjöd sig att låna ut sitt hemtillverkade verktyg (Tack Leif) och då blev det enkelt att lossa och dra vevaxelremskivan.