Sura miner på hammarmannen och betyget blev kasst.
Hävarmen på bromskraftsregulatorn hade rostat fast.


Symptomen

Besöket 2006 hos bilprovningen blev inte någon större succé. En slapp och rostig fjäder hängde ner vid vänster bakhjul och i andra änden tornade en rostig fornlämning från 1900-talet i form av en ihoprostad bromskraftsregulator. Intressant är att notera att (under)betyget inte slog fast huruvida ventilen fungerar, bara att den "inte kan fungera". I klartext: om armen inte kan röra sig står det bortom allt rimligt tvivel att funktionen uteblir.

Detta är intressant eftersom en rörlig arm gör att ventilen godkännes även om reglerfunktionen inte är korrekt. Jag har förut nöjt mig med att smörja armen och se glad ut på ombesiktningen men den här gången tänkte jag gå till botten med mysteriet. Gåtan som gäckade var vad denna ventil egentligen innehåller. Det finns goda skäl att försöka rädda den gamla ventilen, närmare bestämt flera tusen hårt beskattade skäl. Den är alltså i vanlig ordning förvånansvärt dyr som ny reservdel.

Felsökningen

Kombinationen lättmetall och stål badande i saltlake hade i vanlig ordning tagit sin tribut och det som inte ärgat eller frätts sönder var genomrostigt. Fjädern som överför vänster bakhjuls fjädringsrörelse var rostig och uttänjd och hängde slapp.

För de läsare som undrar vad denna ventil egentligen gör och var den sitter så följer en kort förklaring:

I anslutning till en av bakre under länkarmarna sitter en ventil fastmonterad i bakvagnsramen.
Den påverkas av fjädringsrörelsen via en spiralfjäder på så sätt att när bilen fjädrar ner bak så spänns fjädern. Den spända fjädern drar i sin ner en liten hävarm som lägger tryck på en kolvstång på ventilens ovansida.
Därigenom ökas bromstrycket till bakhjulen och större bromsverkan åstadkoms.


Vid motsatsen, d v s den olastade bakvagnen fjädrar ut vid t ex nigning i samband med inbromsning, så minskas bromstrycket till bakaxeln. Allt för att undvika bakhjulssläpp med allt var det medför av instabilitet och risk för sladd.

Beroende på var armen befinner sig när den fastnar så kan man alltså antingen åka omkring med onödigt liten bromsverkan bak eller, vilket faktiskt är allvarligare, en bil dom kan bli instabil genom att den får bakvagnskast vid hastiga inbromsningar. Jämför med att dra i handbromsen på snö så blir det klarare.

Det finns alltså goda skäl att försöka återställa inte bara armens utan helst hela ventilens funktion.

Reparationen

Efter att ha skruvat loss fästskruvarna klippte jag av bromsrören. Jag ville därigenom undvika risken att nipplarna deformeras av öppna nycklar vilket i förlängningen kan äventyra hela ventilen.

Det blev därmed enklare att med hela paketet på bordet sega loss de nu helt oljeindränkta nipplarna och lossa hävarmen.
Armen sitter med en ipressad stålnit tvärs igenom lättmetallhuset. Oavsett hur det är tänkt att tas isär så borrade jag bort skallen på niten och bände försiktigt loss armen.

Ett borrat och gängat hål gör att jag numera kan skruva dit och bort hävarmen i stället.

Ventilpaketet lossades med 17mm nyckel och innehållet drogs ut. Givetvis var kameran med så att alla ni som ligger sömnlösa av nyfikenhet på innandömet på bromskraftsventiler kan få ert lystmäte, se nedan.

Ventilen innehåller två tätningar. En o-ring och en liten packbox. Eftersom reservdelar inte går att köpa och båda gummidetaljerna var fina och spänstiga så lät jag dom sitta.
Ventilen rengjordes och fettades in med bromscylinderfett innan den återmonterades.

Armen fick en duvning med stålborste, ett lager hammalack och en ny fjäder köptes inför återmonteringen.

Klicka för förstoring
Klicka för förstoring
Klicka för förstoring

Med nya bromsrör monterades alltsammans på plats, bakbromsarna luftades och bilen skickades till Allseende Ögat för att utverka förnyat förtroende på våra vägar.


©audi200.se 2006