Aladdin - regnskogsklimatet

Ända sedan prinsen köptes så har han lidit av en rad problem förknippade med ECC:n.

Att kylslingan var tom visste jag men det var långt ifrån det enda problemet, kupefläkten gick ständigt på högsta varv, det fläktade ständigt av heta vindar och med tiden tilltog glykolimman på rutorna. Reparationer av luftkonditionering är ju som de flesta vet rätt dyrt och i fallet A100/200 verkar pengahungern vara omättligt. En offert från kylfirma landade på 16000 och då kunde de inte lova att kompressorn skulle klara mer än något år ändå. Detta skulle bero på att de packningar som finns till tidiga Nippon-kompressorer inte trivs ihop med dagens godkända köldmedia. Dessutom skulle det vara vansinne att lägga så mycket pengar på en så gammal bil så det får bero. De andra problemen däremot är ju väl lämpade för den driftiga hobbymekanikern.

Den skenande kupefläkten

Det gick ganska snabbt att konstatera att det som förre ägaren hade kallat 'direktkopplat via ett relä' betydde att man kopplat ur fläktregleringen och jordat fläkten direkt i karossen. På tidiga ECC-varianter så har fläkten alltid plusmatning varvid all reglering sker med ett elektroniskt effektmotstånd på minussidan. Den sitter nedsänkt i förångarhuset [bild] och är till råga på allt ingjuten i silikonliknande grön gucka. Orsaken till att någon tjuvkopplat var att fläktregulatorn gått sönder och en ny kostar i vanlig ordning en liten hög med tusenlappar. Efter att ha suttit i halvkuling en hel vinter så skaffade jag en begagnad fläktregulator vilket löste problemet. Fortfarande händer det att fläkten inte snurrar men jag är lite osäker på funktionen, eventuellt skall ECC:n vänta med fläkt tills motorn är varm. I vilket fall som helst sitter det nu ett växlande relä så att det går att tvångsjorda fläkten med en strömbrytare i handskfacket ifall imman skulle bli outhärdlig.

Heta ökenvindar

Eftersom Haynes manualer har en osviklig förmåga att utelämna beskrivningar av de mest komplexa systemen så famlade jag ganska länge i blindo vad gäller värmeregleringen. Problemet var att jag vid den tiden saknade såväl kopplingschema som komponentplacering. Det enda som jag kunde förknippa med någon reglering av värmen var ett vakumstyrt spjäll på värmeledningen till elementet. Om jag tvångsstängde kranen så avtog hettan men det stämde inte riktigt med idén om elektronisk precisionsstyrning av tempereraturen. Det var först när jag hittade reglerboxen bakom handskfacket som det gick upp ett ljus. Vakum-vatten-kranen aktiveras enbart när AC:n jobbar och värmen står på min. Då stängs vattenflödet för att minska värmeläckaget in i kupén. Regleringen av kupetemperaturen sker med en reglermotor bakom handskfacket och en bowdenkabel till själva luftspjället. Om det nu satt ett reglerservo som inte ville reglera så kunde det ju bero på fel givarsignaler så jag satsade på att försöka mäta upp kupétempgivaren mitt på instrumentbrädan. Resultatet blev en NTC-kurva som åtminstone ser rimlig ut även om jag lyckades hitta motsvarande anslutningar på styrdonen. Ett försök att skifta reglerenheten och servomotorn gjorde ingen större skillnad. Det var först när jag kom över ett kopplingsschema som mysteriet fick sin lösning. Snett bakom förångarhuset sitter ytterligare en yttertemperatursensor förutom den vid kylaren. Den är seriekopplad med kupesensorn och dessutom trasig vilket förklarade de heta vindarna. Givaren består av två vanliga motstånd och ett NTC/PTC d:o där det ena motståndet gått sönder fysiskt. Inför situationen att behöva köpa en givare för 440 kronor för att jag behöver ett 50öres motstånd som jag inte kan läsa av motståndsvärdet på styrde jag mot Elfa och inhandlade en flervarvig precisionspot på 2KOhm. Med en kabelsnutt så kunde den placeras i handskfacket vilket gjorde intrimningen av värmeinställningen till en barnlek. Nu kan jag alltså kaliberera systemet så att jag får trivseltemperatur med 21 grader på displayen. Sak samma om det verkligen är 21 grader, det känns ungefär lika skönt som i våra andra bilar med 21 grader på displayen.

Glykolimman

Det som började med en aning imma i hörnet utvecklades snart till akvariemys och eftersom glykol varken är trevligt eller häslosamt så krävdes ett byte av värmeväxlare. Ett begagnat paket, tätningar, fyra timmar och lite goda råd från NordicAudis forum var allt som behövdes. Hur det går till finns att läsa här

Maila Aladdin!